Hatten av för Brian Key!

Känner att jag måste skriva några rader om Brian Key eftersom jag är så imponerade av denna lilla kämpe. I den 17:e raka rikstotostarten fick Brian Key äntligen sätta nosen först över mållinjen. (Visst, han har vunnit ett V75-lopp tidigare, men det var ett sånt där Solvalla-onsdags-V64-V75-lopp som jag inte tycker borde räknas som V75 men det får bli ett helt annat inlägg). Alla hästar kan inte vara stora hjältar som Commander Crowe som bara vinner och vinner, men det fina med travsporten är att det även finns en hel hop av små hjältar där ute på banorna. Och Brian Key är sannerligen en av dem, en "liten" hjälte. I de senaste 17 starterna, som samtliga har varit i rikstoton, har han tjänat pengar i varenda start! Det mina kära läsare är ingenting annat än en riktigt stor prestation.

Ola+Lorelai=Sant?

Aldrig i mitt liv trodde jag väl att jag skulle få läsa om Gilmore Girls på travronden.se...



Även om jag betvivlar starkt att Ola Lernå följt serien låter det väl ändå lite som att han känner till den (?) eftersom han plockar ut den som ett exempel från wikipedia.

Travspelande män som tittar på sockersöta familjen Gilmore...

Vad var oddset på det?

Hitta kusken...

Många gånger när jag besöker en travbana försöker jag (och många andra med mig) ta en bild på den segrande kusken i vinnarcirkeln. Men i princip varje gång får jag vara glad om jag får med en tredjedel av kusken eftersom denna alltid är skymd av någon eller flera av nedanstående:

1) Den som intervjuar

2) Den som filmar (för intern-TV:n?)

3) Diverse värdinnor

4) Prisutdelare

5) Ägarkretsen

En mycket enkel lösning på problemet vore att göra allting spegelvänt, dvs ställa kusken och intervjuaren längst ut mot publiken. Låta den som filmar filma mot publiken och inte mot banan (vilket skulle göra bilderna mer levande då de skulle få människor bakom och inte en tom bana), samt att ägarna skulle stå vända mot publiken istället för att behöva visa den ryggen.

Olle 2000 – Richard 1

Igår På Årjängstravet tog 67-åriga Olle Elfstrand sin 2000:e tränarseger i karriären. Samma dag som 27-åriga Richard L Jansson tog sin allra första V75-seger som egen tränare.

Snacka om kontraster.

När man tänker på det så är travsporten, i jämförelse med andra sporter, faktiskt ganska fascinerande på det viset att ålder sällan spelar någon roll. Snarare att det är en fördel att vara gammal i gemet, eftersom du då hunnit skapa en relation till andra i branschen; andra aktiva, publik, media mfl.

Kallblodskungen

Undrar vilken fråga som Jan-Olov Persson är mest less på att få när han vinner med ett varmblod?

Jag gissar på: ”Så du kan träna varmblod också!?”


Jan-Olov Persson & Kinscem Pride

Gubbe till tant

I fredags på Bergsåker hörde jag följande konversation utspelas mellan ett par i 70-årsåldern:

Gubben: Där går Markus.

Tanten: Ja, och så Johan – (och sen med bebisröst) han ser så liiiiten ut.

Gubben: Ja, men han är ju liten.

Tant till gubbe

I lördags på Bergsåker hörde jag följande konversation utspelas mellan ett par i 60-årsåldern:

Tanten: Han är liten Örjan.

Gubben: Ja, men han är en stor kusk.

Tanten: Ja, och han har en stor tränare.

Gubben: Dom är lite som helan och halvan.

Känslor vs känslor

Jag var en av många som tyckte att det var STORA känslor i gungning på Bergsåker i lördags.

Men när man börja tänka efter så kan man ju fundera på hur torftig travsporten egentligen måste vara när man börjat tycka att det är något stort över att Örjan Kihlström tappar talförmågan och pressar fram någon liten tår bakom sina glasögon efter att just ha vunnit ett av våra största lopp och kört in nästan en miljon kronor.

Snacka om att vi måste vara svältfödda på känslor när vi greppar sådana halmstrån...

Jämför till exempel med årets EM-final i fotboll. Visst, EM är större än E3, men ni förstår vad jag menar. Det känns nästan som att varje enskild simpel gruppspelsmatch i EM frambringade fler känsloyttringar än vad svensk travsport mäktar med under ett helt år...






Foto: www.euro2008.uefa.com

Lasse Lindberg

När jag var yngre och vi var på Bergsåker upplevde jag under en period att Lasse Lindberg alltid vann lopp 2 – första V5. Jag minns att vi till och med utformade någon slags liten regel om att alltid spela Lasse Lindberg i lopp 2.

Därför tyckte jag att det var lite lustigt när jag gick igenom mina bilder från helgen och såg hittade den här.

Lasse Lindberg i segerdefilering med Olala N.O. Och nummerlappen den var blå…