Tre Zoogins till ZooginClub!

När det vankades E3-finaler på Bergsåker kunde jag inte hålla mig från att göra en liten ”hemresa”.

Mycket var bra. Det här var bäst.

En zoogin går Ludde. Det är inte ofta man får chansen att se Ludde på norrlandsmark. Men trots sju hästar i E3-finalerna, lyckades han inte sätta nosen först med någon. Därför gladdes jag mig åt att han istället fick sätta dit en seger i V75:s sista avdelning. Ludde är populär bland landets travpublik och han fick även skriva en del autografer efter loppet. Trots att det inte gick fullt så bra som förväntat, så inbringade Sundsvallsutflykten 793 000 kronor.

Ludde och Turnaround.

Ludde är populär!

Två zoogins går Åke Svanstedt. Kung Åke var tillbaka på norrlandsmark och visade återigen att han ofta är bäst när det gäller. Först styrde han Lord Capar till seger i E3 Consolation och sedan vann han enkelt stonas E3-final med egentränade Mysticl Ann. Åke bjöd på segergest, strålade som en sol, skrev autografer och gav bort segerbuketten till en man i publiken med orden ”ge de här till frun”. Att Åke är populär i Sundsvall går inte att ta miste på. Totalt körde Åke under dessa två dagar in lite drygt 1,1 miljoner kronor, varav 940 000 gick till det egna stallet.

Lord Capar

Åke och Mystical Ann

Även Åke fick skriva autografer.

Tre zoogins går till nya ZooginClub. Det café som tidigare förärats min gamla travhjälte har nu bytts ut mot en superfräsch sportsbar/lounge. Tror nog aldrig jag har sett en så ny och fräsch inredning på en travbana.

Fyra zoogins går till Stefan Hultman, mannen bakom såväl Guldfinalens som E3-finalens segerhästar. De "obligatoriska" tårarna kom vid båda segrarna och jag tror inte att det kan finnas någon som kan vara så glad som en Stefan Hultman i framgång!

Härligt med glädjetårar!

Fem zoogins går till Örjan Kihlström. Inte för att han vann 3 V75-segrar, finalen av E3 och körde in 1 621 000 kronor. Nej Örjan får sina zoogins för att det var så förlösande härligt att först se honom rasade arg på Jim Oscarsson (med all rätt), för att sedan se honom helt tagen av segern i E3 med Maharajah. Tror till och med att han fällde en tår.

Triton Sund bjöd på en ruggig uppvisning.

Iceland brås på pappa...

Maharajah fick Örjan att börja gråta – vad månde bliva?

Den kände hingsfotografen...

Någon som har hört talas om Hingsfotografen Claes Kärrstrand?



Inte det?



Hingstfotogrfen då?



Nähä, inte det heller...



Som tur var kom Claes i alla fall till sin rätt på segertäcket.

Saker jag irriterat mig på idag...

…att medierna hyllar Erik Adielsson till skyarna för hans styrning av Mighty Value. Han hade ju inte ens fritt utåt! Vem skulle hellre backa sig loss för att få gå i tredjefjärdespår sista halvvarvet istället för att vrida neråt när det ändå är öppen gata där? Visst det var en chansning, men kör man 7-8 lopp varenda tävlingsdag så kan man ju kosta på sig att chansa ibland. Nu blev han ”hjälte”. Om han hade kört fast sig hade ingen annan än ägaren ens lagt märke till det.

…att Petri Puro envisas med att starta Commander Crowe i tråkiga vardagslopp på Halmstad och Jägersro.

…att Travronden.se när de inte har något att skriva om och fyller ut sajten med ”Nytt hos Stig H”. Inget ont om Bull Trap, men är det verkligen en nyhet av allmänintresse att just den hästen har kommit in i träning?

…att män inom travet gnäller på kvinnor inom travet. Som Åsa, Kajsa eller någon av de andra tjejerna som jobbar inom travet på andra positioner än som hästskötare. Det finns en uppsjö av usla kommentatorer och intervjuare i travsverige. Och om man ser det rent procentuellt så lär männen vinna med hästlängder över kvinnorna i kampen om att vara dåliga.

Folkfest eller Fylleslag?

Gränsen är ibland svår att urskilja.

Vet inte hur många gånger jag har varit på Danneros klassiska midnattstrav. Säkert ett tjugotal gånger. När jag var yngre satt man med familjen. Picknickade. Mysde. Visst, framåt midnatt raglade det ofta förbi några överförfriskade besökare, men inget som inte var hanterbart. De senaste åren har det blivit ett tillfälle att umgås med gamla vänner. Och det unika med det är att jag inte har några gamla vänner som varken går eller är intresserade av trav. Förutom just midnattstravet då.

I onsdags fick jag till exempel detta på mail från Erika:





Och i går kom detta SMS från Annika:

Är du hemma, ska du på travet?

Midnattstravet är så mycket mer än bara en kväll på travet. Det är en tradition. Det är en stor händelse i en liten ort. Det är en folkfest.

Eller ska man säga var, för frågan är om det här sakta (eller kanske till och med ganska fort) håller på att förändras? Samtidigt som midnattstravet lockar fram alla de där positiva känslorna, hör man allt fler som avstår från att åka. De ratar festen för att det har blivit för mycket fest. För mycket fylla.

Såg det inte lite ovanligt glest ut på publikplatserna i år? Och är det inte lite underligt att Dannero inte har rapporterat in någon publiksiffra?

Själv valde jag i år bort midnattstravet mot en helg i stallet och en utflykt till Kalmartravet nu på söndag. En midsommar med folk, fest och fylla mot en med en dygngrep i nävarna och uppstigning 06.00, 06.00 och 04.45!

Är det månne ett ålderstecken?

Humor.

Christoffer Ekmark är sedan en tid tillbaka ny bloggare på travronden.se. Har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker.

Men efter att ha läst inledningen på dagens inlägg känns det helt klart lovande...

"Fan, vilken jävla märrjävel!"

Pratade just med en kompis och vi kom in på ämnet "mickade kuskar". Bäst i kategorin måste vara när SR, i reportageserien 24 timmar, satte en mikrofon på Björn Goop.

Svordomarna duggar tätt och det är schysst att få se en annan sida av den annars så lugna och sansade Björn.

Om ni har missat detta kan ni lyssna via SR:s webbradio HÄR.

Christian the Lion!

Det är inte ofta jag skriver som saker som inte har något alls relaterat till trav. Men idag måste jag få göra ett undantag. För det här är så häftigt.

Olle Goops tandkött!

Någon som förstår vad det här kommer ifrån?

Tycker du att det är för smått för att läsa kan du läsa HÄR.

Kyckling på måndag...

När Alexis vann på Rättvik i måndags fick syrran ta emot hederspriset. Ett hederspris bestående av kyckling! Kyckling som ej var färdigtillagad, som ej var nedfrusen, som ej kom i sällskap av en frysväska. Detta var i lopp 4. Efter att stallets andra häst hade startat i lopp 9, man hade packat ihop och lämnat travet för att ytterligare ett par timmar senare komma hem till Eskilstuna, sa det sunda förnuftet att det nog var bäst att denna kyckling fick flytta direkt in i soporna.

Både jag och syrran tyckte att det hade kunnat vara ett trevligt hederspris. Allt man kan använda eller äta är ju många gånger bättre än saker som bara står och samlar damm. Men om man ska ge bort mat på sommaren bör man väl ändå kunna kosta på sig en kylväska och några kylklampar.

"Trav365:s nya satsning Jättechansen gör succé."

Så inleddes en artikel på den rosa travsajten, som sedan avslutades på detta viset:

Jättechansen?

Att Alexis skulle vinna på Rättvik ikväll var väl tämligen givet. Därför kan man inte låta bli att undra om tanken bakom denna ”JÄTTEchansen” är att räkna ut vem av dagens JÄTTEfavoriter som håller måttet? För att bjuda på en 78%-are som ger 1,60 i vinnarodds och sedan skryta om att man gör succé känns väl ändå tämligen lamt…?

Alexis och Richard.

Elitloppet 08

Mitt liv har de senaste veckorna känts lite som en enda stor fest. Därför har det inte blivit så mycket tid över till bloggandet. Men här kommer i alla fall en liten återblick från årets Elitloppshelg.

Jag kan inte låta bli att dela ut en zoogin till helgens första vinnare – Choklit Chip Chip. Underbart namn! Startar igen i morgon på Solvalla.

Två zoogins får de två återvändarna dela på. Max Flukt förgyllde lördagen.

Medan Varenne fick visa upp sig på söndagen. Det känns som en trevlig ingrediens att även de gamla stjärnorna ska få vara med och visa upp sig under denna stora travfestival.

Tre zoogins går till mig själv! Efter att ha vunnit det mycket prestigefyllda vadet mot Charlie. Oiseau de Feux nådde inte ända fram till seger. Men jag ska vara ärlig och erkänna att jag tyckte mig vara smart när jag valde att satsa ”vår insats i vadet” i vinnarspel på just Oiseau de Feux. Vid seger hade jag därmed kunnat gå med vinst även fast jag förlorade vadet, medan jag vid förlust ändå fick pengarna tillbaka och gick jämnt upp. En win-win. Eller snarare en loose/win-win/loose eller nåt. Nu blev det plusminusnoll. Men äran duger gott!

Fyra zoogins går till alla som gjorde helgen till en fest! Det var mycket som fungerade förträffligt. Gillade interaktiviteten som man har lyckats skapa mellan kuskarna och de aktiva.

Gillade invigningen. Gillade att se så mycket folk på plats.

Gillade den trevliga gesten med rosorna när man gick hem. Och gillade väldigt mycket att gratisbussarna fungerade alldeles ypperligt. Tror jag fick vänta på buss i sammanlagt 2 minuter under hela helgen.

Men hur bra allt omkring Elitloppet än är så är det ändå den här helgen på året som man får se den allra grymmaste sporten. Därför ger jag fem självklara zoogins till alla grymma prestationer vi fick se.

Scarlets Ainos seger i Sweden Cup kändes välförtjänt.

Skully gullys suveräna seger från dödens sitter kvar på näthinnan.

Hot Tubs fantastiska världsrekord.

Och så då Exploit Caf, som var i en alldeles egen klass.

Men trots att helgen som helhet var helt suverän, så fanns det några saker som inte var fullt lika lyckade...

…som att man lät Giant Diablo starta trots att hon redan innan loppet visade klart och tydligt att hon inte var lämpad för detta. Man kan bara vara glad att det inte hände en allvarlig olycka.

…eller som att det faktiskt är ganska lätt att stirra sig blind på att våra svenska hästar inte presterar bättre än vad de gör just nu. Vad tillförde egentligen Milord de Mellery, Neops Rivelliere, Gambling Bi och Igor Font?

…eller som att Stig H:s hårda grabbar måste ha missat att ”location is everything”.