Dags för sommartravets höjdpunkt!

Det här inlägget har tidigare publicerats på www.atgidag.se.
Direktlänk till inlägget på atgidag finns HÄR. __________________________________________________________

Måndag 27 juli

När jag fick veta att jag skulle få vara med och jobba med Sommartravet så var det framförallt två events som jag såg fram emot extra mycket. Den ena var Sprintermästarhelgen i Halmstad och det andra var Hugo Åbergskvällen på Jägersro.

Ovan: Zoogin vinner Hubo Åbergs 1996. Foto: Claes Kärrstrand.

Men eftersom vi inte åkte till Halmstad förrän på fredagen och därmed missade själva Sprintermästaren så får det nog bli morgondagen som på förhand känns som sommarens höjdpunkt. Anledningen till att just Halmstad och Jägersro sticker ut är att jag endast har besökt dessa två klassiker vid ett tillfälle förut. Och båda gångerna var faktiskt 1996. Väldigt länge sedan med andra ord. Men om jag hade fått välja så hade jag inte valt något annat år, för 1996 var nämligen Zoogins år.

Zoogin är och kommer alltid att vara min favorithäst. Dels eftersom Zoogin var en av världens genom tiderna bästa travhästar, men framförallt för att han är den häst som har betytt mest för mitt eget travintresse. Jag gjorde mitt första elitloppsbesök 1995, året då Zoogin slog igenom. Och jag var i Östersund den där junidagen då Zoogin plockade ner Copiad från dödens och tog över travtronen i Sverige. Efter det följde jag hela hans karriär och ända fram tills idag har jag inte imponerats mer av någon hästs styrka och vilja att vinna än Zoogins. Han fick aldrig någonting gratis i loppen och ändå sprang han in drygt 25 miljoner kronor.

800 000 av dessa fick Zoogin när han vann Hugo Åbergs. Och just den gången fick Zoogin ett snällt lopp. Tripple T Storm pressades i ledningen av Copiad till en 06,5-öppning första 500. Zoogin satt i andra par utvändigt och attackerade 600 kvar och vann tillslut på tiden 1.11,5.

I morgon körs det om 1 miljon kronor. Jag blir inte förvånad om vi återigen får se en 06-öppning. Men jag kan nästan lova att segertiden kommer vara bra mycket snabbare än 1.11,5.

Nej, nu är det bäst att packa klart och gå och lägga sig. Så att det blir i morgon snart.

Ps. När jag tidigare under sommaren såg på årets upplaga av Copenhagen Cup fick jag faktiskt lite Zooginvibbar igen. För det finns en häst som tävlar just nu som har den där härliga inställningen som Zoogin hade. En häst som sällan får någonting gratis, men som gör det förbannat bra. En häst som kämpar ända in på mållinjen, som aldrig ger sig och som det inte går att låta bli att beundra. Hästen jag talar om är naturligtvis Triton Sund.